Min största rädsla.
Det är inte spindlar eller ormar, inte heller kackerlackor trots att jag inte direkt älskar dom.
Min största rädsla är att mina föräldrar ska försvinna ur mitt liv. Som mina vänner redan vet så är mina föräldrar lite äldre än mina jämngamla vänners föräldrar. Min pappa fyllde 70år förra året och min mamma 62år (förlåt mamma för avslöjandet).
Jag är fullt medveten om att dom inte kommer leva resten av mitt liv men jag är så fruktansvärt rädd att dom inte kommer uppleva mina störta moments i livet. När jag får barn och den dagen jag gifter mig. Jag vill nämligen att min pappa ska gå vid min sida längs altaret och att min mamma ska få springa runt och städa efter alla andra, skämt o sido, jag vill ha dom där! Jag vill att mamma ska få skämma bort mina barn precis som hon gjort med mina bröders barn.
Dom har redan varit på ex antal bröllop när mina syskon gift sig. Välkomnat 14barnbarn sammanlagt.
Men kommer dom få välkomna ytterligare några? Kommer dom vara friska och klara i huvudet den dagen jag ska gifta mig?
Denna rädsla har jag haft i flera år, en stress över att hinna. Missförstå mig rätt nu, jag kommer inte gifta mig bara för att min pappa ska leda mig till altaret men jag vill ju samtidigt inte dra ut på det. Jag vill ha bägge två där. Jag vill dela dessa dagar med dom. Jag kan inte tänka mig att dom inte skulle vara där.
Ibland känner jag mig riktigt avundsjuk på mina bröder, dom har levt 35 resp 37år tillsammans med våra föräldrar. Dom har gift sig både en och två gånger. Fått ett antal barn. Och vid deras sida att våra föräldrar stått. Ibland känns det som att dom tagit allt förgivet, att dom fått så många år med dom viktigaste personerna i våra liv. Jag kommer förhoppningnsvis också få alla dom åren och upplevelserna tillsammans med mina underbara föräldrar men tänk om jag inte får det?
Just nu gråter jag bara av tanken att dom inte kommer finnas vid min sida varje dag. Att jag inte kommer vara pappa's gotjej resten av mitt liv. Att jag inte kommer ha mammas axel att gråta mot.
Det kan gå så oerhört fort och jag försöker att ta vara på varje minut jag får med alla mina nära och kära. Jag säger att jag älskar dom nästan varje gång vi pratar men jag tror aldrig att dom kommer förstå hur fruktansvärt mycket dom betyder för mig. Jag kan liksom inte med ord beskriva hur viktiga dom är.
Mamma och Pappa
Ni är och kommer alltid att vara dom viktigaste människorna i mitt liv. Jag älskar er så mycket att det gör ont i hjärtat. Jag uppskattar allt ni någonsin gjort, och fortfarande gör, för mig. Jag kan inte tänka mig ett liv utan er vad min sida och jag vill att ni ska veta att oavsett vad så kommer ni alltid vara de värdefullaste jag har.
