cissiforsberg

Dessa symtom är återkommande när jag läser alla inlägg på facebook. Vissa värre än andra. Men i princip alla har samma problem. Hur kan det då vara så svårt för läkare att misstänka detta? Undviks misstanke om Endometrios pga vad som krävs för att fastställa diagnosen? Dvs en titthålsoperation. Är det för mycket jobb?

 

Vi vet alla att det är långa väntetider på allt inom sjukvården men ska vi tjejer med misstanken av Endo tvingas leva i ovisshet pga det?

 

I 6år sökte jag hjälp på Sundsvalls Sjukhus. Jag var 17år gammal första gången. Jag gjorde min första gynundersökning på akutmottaningen efter att mitt första riktiga smärtanfall slagit till. Det var en manlig läkare som tyckte att han såg något på ultraljudet. Fick en remiss till kvinnokliniken.

 

På kvinnokliniken fick jag träffa två olika läkare varav den enda sa att min smärta berodde på att jag var underviktig (165cm lång och 50kg) medan den andra läkaren sa "Du är ju smal men jag ser på din mamma vart du fått det ifrån". 36prover senare får jag hem ett brev - "Dina prover ser normala ut. Du är underviktig". Och med det brevet var det klart.

 

Nästa steg var att gå till Vårdcentralen (ett steg bakåt) i hopp om att de kanske kunde hjälpa mig. Beskrev mina problem för vår familjeläkare som skrev ut "Papaverin recip" som är kramlösande. Mina kramper i magen förbättrades när jag tog denna medicin - Iaf ett år framåt.

 

Vinter 2013 träffade jag min pojkvän och då började problemen eskalera. PR fungerade inte längre så kramperna höll i sig. Blödde kraftigt vid sex, smärtor, kramper osv. Satt på toaletten oftare än jag blinkade, UVI (trodde jag) konstant. Jobbade då på en Vårdcentral och tog alla prover som gick att ta - Inget onormalt. Gynundersökningar visade ingenting. Pratade med massor av olika läkare men ingen hade den blekaste aning om vad som fick mig att må så dåligt.

 

Juni 2013 sökte jag upp en privatläkare som egentligen hjälpte par som inte kunde få barn själva. Jag ringde dit, berättade om mina problem och fick en tid veckan efter.

 

Torbjörn Fryklund är mannen som räddade mitt liv. Vi pratade en kort stund, gjorde en ultraljudsundersökning och 15min senare sa han "Du lider av Endometrios och PCO, jag kan inte fastställa Endo förrän efter en titthållsoperation men med tanke på dina symtom så är det de du har". Hans förslag var att behandla med hormonspiral och p-piller, alltså stoppa hela proceduren. Sagt och gjort. 3 månader senare efter blödningar och smärtor så är jag nästan helt smärtfri till vardags. Samlag är fortfarande ett problem.

 

Nyligen träffade jag är sjuksköterska här i Oslo som sa att smärtor vid sex är inte normalt, inte ens när du har Endo. Gå till en läkare och gör ytterligare en utredning. Min tanke har nämligen varit att sålänge jag är smärtfri för det mesta och kan gå till jobbet så får jag leva med att ha mindre sex eller helt enkelt avstå helt.

 

Nu har jag fått en fast läkare här och ska boka mitt första besök nästa vecka. Jag hoppas att han kan hjälpa mig att kunna njuta av sex igen samt få göra en op så jag får veta 100% säkert att det är Endometrios.

 

Men allt stannar inte här. Kommer jag få egna barn? Finns det någon som kan svara på det?

 

Av det jag läst så är chansen att få barn större ju yngre jag är. Efter 25 blir det svårare och svårare. När jag försöker prata om min oro att inte få egna barn med vänner och familj så får jag bara till svar "Du är ung, det behöver du inte oroa dig för". Men det är precis det jag för, oroar mig. Jag tänker på det varje dag, drömmer om det varje natt. Ingen tar min oro på allvar. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag mår dåligt över det, fruktansvärt dåligt. Jag ser mina vänner skaffa barn, bekanta på facebook. Tänk om jag aldrig kommer få uppleva det för att jag väntade för länge?

 

Så många frågor och så få svar..